Nu har jag gått från att ha varit inställd till att springa Tjurruset till att ha tänkt skita i det, och nu till att vara inställd på att springa after all...(!)
Men hur ska det gå till???
För en evighet sedan, när jag anmälde mig till loppet, tänkte jag mig att jag skulle förbereda mig genom att träna både löpning och styrketräning. Träna upp både kondition och styrka.
Och hur blev det?
Jo, efter förra årets Tjejmilen var jag urless på löpning (dels för att de jag skulle springa med bangade, och jag fick springa loppet själv), så jag hade ingen lust att springa över huvud taget.
Denna olust resulterade i att jag började styrketräna i stället, vilket jag trivdes mycket bra med.
Olusten till löpning höll i sig... tills för ett par dagar sedan.
Idag tog jag mig ut på min första löptur på cirkus ett år!! Jag sprang 9,6 km på lite mindre än 1 h och 13 minuter. Med andra ord lunkade och gick jag snarare än sprang.
Det var inte direkt igår som jag styrketränade heller... Strax före min semester blev jag sjuk och kunde inte träna alls. Under semestern uteblev all den träning jag hade föreställt mig skulle ske. Visst promenerade jag mycket, i många backar och trappor (man har liksom inget val på Capri), men jag har ätit åt helskotta. Mycket pasta, en del pizza, glass, croissant-liknande bakverk, allt möjligt innehållandes Nutella, och en del vin. Det känns i kroppen.
Som semesterlektyr hade jag bland annat Martina Haags Heja heja!, och den lyckades faktiskt väcka min löparlust litegrann (bra där Martina!). Inte så mycket att jag sprang något under semestern, men jag längtade efter att gå ut och springa en runda runt Flaten då jag kom hem.
Väl hemma hade den lusten svalnat något....
Det dröjde flera dagar, och jag har som sagt inte sprungit förrän nu idag då. :/
12 dagar, eller rättare sagt 11 (den här dagen är ju slut snart), kvar ger inte utrymme för så mycket träning. Jag tänker ändå göra så gott jag kan, och ska försöka klämma in en backträning, en till långlöpning, ett par pass med korta intervaller, och kanske något med långa intervaller.
Jag kommer inte satsa jättemycket på styrketräning, det är konditionen som är min största fiende nu.
Förhoppningsvis finns lite av de muskler jag byggt upp under våren och sommaren kvar.
Just nu känns det som att jag går mot en säker död.
Och vilken värdig död sen. Svettig som en gris, röd som en kräfta i ansiktet, drunknandes i gyttja som egentligen bara är knädjup, bara det att jag inte orkar resa mig upp.
